Vincent Van Gogh self-portrait

Beskriv bilden. Vad ser du?

Bilden är ett självporträtt av han själv som han målade under sin tid i Paris. Eftersom att jag har valt att analysera ett självporträtt så finns det alltså inga andra människor i bilden. På bilden har han valt att lägga en mörk skugga som bakgrund vilket jag fastnade för direkt. Genom att göra såhär så blev bilden mycket mer ”seriös” och mer betydelsefull på något sätt. Hans blick får mig även att haja till och när jag ser blicken så ser jag allvar och bekymmer. Tänker att detta kanske inte var hans lyckligaste tid i livet och när han målade denna så lade han nog ner mycket krut just på blicken, för den gör så otroligt mycket i denna bild.

Bilden är rätt enkel i sig och det finns inte direkt någon miljö utan han har valt att måla svart i bakgrunden, det är svårt att säga i nutid varför han har valt att göra detta. Man kan fördjupa sig ytterligare och ta reda på detta men på internet stod det att han var rätt deprimerad under denna tiden så det kan ju faktiskt vara ett skäl?

Tänker mer på skuggan. Han gjorde det verkligen så himla bra. Genom att göra detta fick han sig själv att nästan se lysande ut och skuggan ger bilden en skön kontrast och det allvarliga i bilden smyger fram. Skuggan träder inte fram från något speciellt ställe tycker jag utan det är mörkast runt han men möts även av en hård kontrast som är från ljuset av han själv.

Påverkas man av namnet på konstverket? Nej, det skulle jag väl inte säga att man gör. Namnet är ganska originellt och det är inget man riktigt reagerar på (vilket jag skulle vilja haft). Eftersom att bilden i sig har en sådan kraft till dig som ”åskådare” hade man velat ha ett mer kraftfullt namn på konstverket som hade fått dig att öppna ögonen ännu mer och studera det ännu noggrannare.

Hur skulle ett sådant här konstverk hanteras i dagens samhälle? Jag tror helt ärligt inte att det skulle vara någon större händelse utan ett självporträtt är rätt vanligt och inte så jätte utstickande. Det som

jag tycker sig skilja detta porträtt från dagens är att i detta fallet så använder sig Van Gogh av mera ljusa och rätt dova färger vilket gör att den är rätt skön att titta på. I dagens samhälle har jag fått en uppfattning om att det mer är färg som ska synas och du ska gärna använda ganska mycket neon. Nu är ju inte jag någon konst-expert men från mina erfarenheter så tycker jag att detta är en skillnad.

Bildens syfte och sammanhang:

Att skriva varför en bild är gjord och ifall den har något budskap är så otroligt svårt. Men jag försöker börja med att tro att bilden gjordes för att visa att alla dagar i ditt liv inte är ljusa, vilket gör att folk kan bli provocerade (i alla fall i dagens samhälle). För nu för tiden så är det väldigt viktigt att visa sin positiva och ljusa sida utåt, men när folk visar sanningen så blir det kaos.

Så om man skulle ha ett syfte med bilden så tror jag att han dels var sugen på att måla ett självporträtt för att han precis lärt sig använda nya tekniker inom penseldrag samt att han ville visa den bittra sanningen. Klart att bilden är vacker att titta på också men om man slår på sitt tredje öga så kan man försöka se igenom mallen och försöka komma på bakgrunden och det tror jag han ville.

Om man ska försöka ”utvinna” ett budskap från tavlan så tror jag att det är att han ville ha lite uppmärksamhet. Han ville att folk skulle se att han mådde dåligt (om han nu gjorde det, men vi utgår ifrån det eftersom att han två år senare tog livet av sig). Som jag skrev tidigare så är det lätt att visa sig stark istället för att visa hur det egentligen är. Detta tror jag då att Van Gogh gjorde och ville visa och i hopp om att folk skulle se utanför ramarna målade han den här.

Vad tycker du?

I texten här ovanför har jag blandat in rätt mycket egna åsikter så vissa saker kan återupprepas!

När jag skulle välja konstverk så tänkte jag först att jag skulle välja Frida Kahlo men henne har jag redan arbetat om så tänkte att det skulle bli roligare att göra detta om man tog reda på fakta om någon man inte visste om. Hört att du, Lene har nämnt Van Gogh flera gånger och gjorde en sökning på Google. Upp dök flera olika självporträtt men jag snappade snabbt upp detta fotot och granskade det ganska fort och bestämde mig direkt att detta fotot skulle jag ta. Varför? All cred till skuggan och blicken. Det gör så otroligt mycket i detta konstverk och jag tror inte att jag skulle valt detta konstverk ifall det inte var för de två sakerna. Sjukt egentligen, hur ett konstverk kan påverka en 16-åring såpass mycket att hon får rysning av första blicken på konstverket.

Men vad är det för tankar som flyger upp i huvudet vid första blicken på konstverket? Det var dock svårare att beskriva men jag tycker att det blir väldigt coolt med den mörka bakgrunden och den djupa kontrasten fick en att lägga några extra blickar på konstverket. Men det dök inte upp några direkta tankar som man kan reflektera så mycket om.

Sammanhang/kontext:

Vincent van Gogh efterlämnade omkring 860 målningar. Det tog honom bara åtta år att måla dessa. Den första tavlan målade han i december 1881 och den sista i juli 1890. Van Gogh är därför bland annat känd för hans nästan besatta sätt att jobba på. Utöver alla tavlor han målade ritade han också en massa teckningar och skrev väldigt många brev. De flesta breven var riktade till sin bror Theo, vissa av dem kunde vara så mycket som sju eller åtta sidor långa och illustrerade dessutom. Det är breven som har gett oss en bra inblick i hur Vincent van Gogh tänkte och kände sig. Potatisätarna var den första tavlan som van Gogh själv var nöjd med. Han målade den under hans ‘holländska’ period, i Nuenen år 1885. Under den här perioden använde han övervägande mörka färger. Han var ute efter tydliga kontraster mellan klara och mörka färger. För att försöka sälja hans målningar tog han hjälp av Theo van Gogh, som jobbade i konstbranschen i Paris. Men där tyckte man att Vincents motiv och färgval var omoderna, så det gick inte bra att sälja tavlorna…

År 1886 åkte van Gogh till Paris via Antwerpen. Där tog han till sig de nyaste trenderna inom konst på den tiden, impressionismen och postimpressionismen, och han började använda klarare färger. Inspirerad av postimpressionismen började Vincent måla med små, klara prickar och streck. Dessutom upptäckte han japansk tryckkonst. Han lärde känna och hjälpte andra målare såsom Emile Bernard, Henri de Toulouse-Lautrec och Paul Gauguin.

I Arles, i Provence, målade han de blommande fruktträden som påminde honom om japanska träsnitt (februari 1888 – maj 1889). Det soliga klimatet i södra Frankrike värmde honom om hjärtat. Han fångade sin omgivning i levande, ljusa färger samtidigt som han började måla stora, tydligt avgränsade sektioner. Under en kortare tid jobbade Gauguin med honom i Arles. Det var under dennes inflytande att van Gogh började experimentera med att måla efter fantasin snarare än att måla verkligheten. Något som han inte alltid lyckades särskilt bra med. Innerst inne var han fortfarande en målare som behövde en klar bild i huvudet av något för att kunna måla.

Under de tolv månaderna som van Gogh spenderade på institutionen i närheten av Saint-Rémy (maj 1889 – maj 1890) blev hans framställningar ännu mer stiliserade. Vincent använde ringlande linjer och ibland tjocka lager av färg när han målade konstnärligt framställda cypresser mot en klarblå himmel, graciösa olivträd och virvlande vetefält. Han kopierade även verk av målare som han beundrade, som Jean-Francois Millet, Eugène Delacroix och Rembrandt.

Slutligen, i Auvers-sur-Oise, fullbordade han omkring 70 målningar under en väldigt kort tid (maj 1889 – juli 1890). Nu kan man med efterklokhet tycka att en av dessa tavlor, Vetefält med kråkor, speglar artistens enstaka melankoliska sinnesstämningar. Det var dessa tungsinta perioder som drev honom till att begå självmord bara några veckor efter att han hade målat hans sista tavla.